En sökare var han som letat
all jordens kanter kring
att finna vad förr man vetat
att allting är ingenting
(Nisse Ferlin)
Att flytta till en by i Bangladesh handlar för mig mycket om anpassning och hitta ett sätt att leva som Ellen i den här miljön. Och jag måste säga att jag njuter av att ta tid på mig att anpassa mig. Bli delaktig i byn, arbetet på kontoret, skaffa vänner, hänga med vänner, fatta vad som är Bangladesh och hur man hänger här. Ett av mina bästa knep tänkte jag dela med mig av. På kontoret finns det en stentrappa. På den brukar jag sitta när jag har lite tid över och filosofera och kolla på alla som springer runt och pysslar. Jag brukar se ut som om jag har lite tråkigt och alltid, ja nästan alltid är det någon som börjar prata med mig om sånt som man inte alltid har tid att prata om annars. Kanske om politik, det stundande valet, lönenivåerna här på TSDS eller om hemliga o så hemliga flickvänner. Ni kan aldrig tro de hemligheter som berättas för mig här på trappan, det är där den verkliga skolan om Bangladesh utspelar sig och det är där jag inser allt det jag aldrig skulle kunna se om jag inte satt på stentrappan ibland för att ha tråkigt.
På bilden ser ni grabbarna grus mitt hänggäng här i byn. Om kvällarna drar vi till Sardah och dricker te, käkar nåt litet och snackar skit, smider framtidsplaner eller snackar om arbetet på kontoret. På nedre raden sitter Santo som är koordinator för allt här på TSDS och Massoud i vars butik i Sardah vi alltid hänger om kvällarna. På övre raden står Santos mamma, jag, Santos kusin och Chapat med vit bönemössa, som är lärare i grundskolan på TSDS. Till höger om honom står Mashud som jobbar med utbildning av lantbrukaregrupper i ekologisk odling här på TSDS. Alla i våra finaste skrudar för Eid-dagen.
Vardag. Det bästa.
Kärlek så länge.
//Ellen
Att flytta till en by i Bangladesh handlar för mig mycket om anpassning och hitta ett sätt att leva som Ellen i den här miljön. Och jag måste säga att jag njuter av att ta tid på mig att anpassa mig. Bli delaktig i byn, arbetet på kontoret, skaffa vänner, hänga med vänner, fatta vad som är Bangladesh och hur man hänger här. Ett av mina bästa knep tänkte jag dela med mig av. På kontoret finns det en stentrappa. På den brukar jag sitta när jag har lite tid över och filosofera och kolla på alla som springer runt och pysslar. Jag brukar se ut som om jag har lite tråkigt och alltid, ja nästan alltid är det någon som börjar prata med mig om sånt som man inte alltid har tid att prata om annars. Kanske om politik, det stundande valet, lönenivåerna här på TSDS eller om hemliga o så hemliga flickvänner. Ni kan aldrig tro de hemligheter som berättas för mig här på trappan, det är där den verkliga skolan om Bangladesh utspelar sig och det är där jag inser allt det jag aldrig skulle kunna se om jag inte satt på stentrappan ibland för att ha tråkigt.
På bilden ser ni grabbarna grus mitt hänggäng här i byn. Om kvällarna drar vi till Sardah och dricker te, käkar nåt litet och snackar skit, smider framtidsplaner eller snackar om arbetet på kontoret. På nedre raden sitter Santo som är koordinator för allt här på TSDS och Massoud i vars butik i Sardah vi alltid hänger om kvällarna. På övre raden står Santos mamma, jag, Santos kusin och Chapat med vit bönemössa, som är lärare i grundskolan på TSDS. Till höger om honom står Mashud som jobbar med utbildning av lantbrukaregrupper i ekologisk odling här på TSDS. Alla i våra finaste skrudar för Eid-dagen.
Vardag. Det bästa.
Kärlek så länge.
//Ellen
