Praktikanten avslutar.

När jag satt på planet mot Sverige så tänkte jag på alla saker som jag skulle komma att sakna med Bangladesh, färgerna kontrasterna, kaoset och hjälpsamheten. Mina vänner, solnedgångar, banglabröllop, te kvällar och alla intressanta möten och projekt som jag har fått besöka.

Det har verkligen varigt en galen upplevelse att bo i en bangladeshisk by. Grejen med att vara praktikant är också att man får ställa alla dumma frågor som man inte vågar annars. Eller det är så som jag tolkat det i alla fall. Jag tror också att jag ofrivilligt har blivit lite som en utbytesstudent i den byn, för att alla har liksom turats om att ta in mig till deras familjer och hjälpt mig med sarin(klädesplagget), banglaspråket, lärt mig traditionella sånger och varit mina systrar och bröder när det har behövts.

De dåliga upplevelserna har handlat om att man får så mycket respekt i Bangladesh som utlänning som man inte alltid förtjänar. Till exempel som jag skrivit om tidigare så har jag fått föreläsa flera gånger om jordbruk, fastän jag inte kan ett jota om den saken. Eller delta på invigningar, vara hedersgäst på bröllop och ständigt hålla tal. Men jag har försökt att vara den ambassadör för Sverige, Svalorna och Skolan som jag borde vara.

Nu är det avslut på skolan som gäller, alla 1000 kvittona ska redovisas och bilder ska ställas ut och rapporter ska in. Sen hoppas jag att ni kommer hitta produkterna som jag designat i Thanapara i Svalornas butik i Lund snarast möjliga och att ni kommer dit och köper.

Mitt bangla äventyr är över men min bangla saga kanske inte är slut riktigt ännu, jag har nämligen sökt till ett universitet i London som har en massa Sydasien språk på schemat, sen vill jag ju självklart åka tillbaka så fort plånboken tillåter igen. Kanske redan tills nästa monsun…Med lite planering, vilja och jävla anamma ska det nog lösa sig!

All min kärlek till er som följt bloggen! Jag hoppas att ni fått bilder av Bangladesh som ni kunnat njuta av och att texterna belyst områden som ni lärt er något av emellanåt. Nu sätter jag punkt. Tills nästa gång,

//Ellen
chotto-bo-bo

Guldgula skördar och skarpa knivar

Det var så himla vackert. Tidigt en disig morgon tog jag och Mr. Debb motorcykeln ut bland fälten för att kolla in ekologiska och konventionella skördar. Han är chef för projektet ”Initiative on organic agriculture development” som jag tidigare skrivit om och som drivs med ekonomiskt stöd från Svalorna Indien och Bangladesh. Projektet går kort ut på att man bildar grupper med 10 familjer, en man och en kvinna från varje familj och sen har man träffar med kunskapsutbyte ungefär en gång per månad. Träffarna leds av personal från kontoret som är utbildad i ekologiska odlingsmetoder och har teman som kompostbygge, skadedjurs förebyggande åtgärder eller frö utdelning.

På den första bilden är riset galet grönt och det är så fälten ser ut större delen av året. Men den senaste veckan nu innan skörd har fälten blivit guldigt gula som på de andra två bilderna och man kan se stora klasar av riskorn som sitter ytterst på stråna. Vanligtvis skördar man ris två gånger om året men det finns sorter som skördas tre gånger också. Själva skörden klaras av på några få dagar. Stora grupper av män jobbar tillsammans och går från fält till fält med sina rundade välslipade knivar och skär av varje strå för hand med snabba rörelser. De är dag avlönade och får antingen betalt per fält av ägaren eller så får de ta med sig hem en del av skörden.

Jag vet inte varför jag tyckte det var så spännande med risskörden men förklaringen ligger nog i att riset är nästan allt här. Ris är basen till allt liv här och variationer i rispriset är viktigare för människorna här än alla nyheter i världen om finanskrisen. Sen äter de flesta människorna ris minst två gånger om dagen också, vissa till och med till frukost. Jag med då så klart – även om jag inte är lika entusiastisk över varje talrik som mina kamrater. Men aste, aste bangla. Aste, aste bhat. Långsamt, långsamt bengal, långsamt, långsamt ris.

Bilden på kvinnan i det gröna fältet är taget av Ann Berglund och måste vara ett av världens vackraste foton.
//ellen

Det handlar om mönster och former

Just nu handlar allt om storlekar, mönster och screen tryck! Jag låtsas ju vara designer för Svalornas partner kollektion från TSDS, vilket är galet kul men allt handlar om att testa sig fram.

Men det är en spännande lärlingsprocess att testa, var i Dhaka härom veckan för att leta gummiplast som ska fungera som sulor på tofflorna jag jobbar med. I Old Dhaka finns precis allt, bara man vet vad man letar efter. Jag älskar att gå runt där, massor med smala, mörka gränder med specialiserade affärer med muttrar och skruvar, djurförsöksutrustning, klistermärken, golvplast, bamburör i olika storlekar och då sulor. Jag kunde välja mellan hård eller mjuk sula, hög eller låg klack och om den ska limmas eller sys fast på skon. Det fanns affärer för allt. Jag valde en mjuk sula som vi ska sy fast för att undvika de uber-kemiska döds-lim som behövdes annars.

Sen när jag kommer tillbaka till TSDS kommer nästa problem, vilka storlekar ska vi göra tofflorna i? När vi väl valt det (det blir tre storlekar 36-37, 38-39 och 40-41) så måste jag lära mig hur man gör det som på engelska kallas för ”scaling”. Alltså att skapa skalenliga storlekar efter europeiska mått – inte så lätt som det låter. Jag kände mig som en mellanstadieelev när jag fick sitta med linjal och suddgummi för att millimeter-mäta och klippa ut pappformer som ska vara mönster till de olika storlekarna. Dessutom hade jag världens mest pedagogiska lärare, Mr Shariful en mycket noggrann individ på alla plan. Och varje gång jag slarvat med en millimeter eller två så tvingade han mig att göra om.

Men nu ar de klara – mina första totalt-från-grunden-och-om-igen designade tofflor. Och jag är nöjd. Nästa grej jag har börjat jobba med är ett tryck som ska screen-tryckas på ett tyg av jute till en väska från samma kollektion. Inspirationen är ett foto på en cykel.

All min kärlek!
//Ellen

Skulle du bära dessa?

Svalorna har bestämt att man ska börja sälja mer produkter från sina partners i Indien och Bangladesh i sin Fair Trade och Loppis butik på Spolegatan i Lund. Jag har fått i uppdrag att koordinera och designa produkterna från Bangladesh som ska börja säljas till våren 2009. Därför tänkte jag visa dessa inne tofflor som vi jobbar med nu, helt handsydda och broderade med pärlor. Så kan väl ni komma med lite feedback kanske? Lundakontoret har sista ordet men synpunkter om färgval och så behöver jag massor! Har även en ide om örhängen av kokosnötskal och en plånbok i tyg som man spänner runt armen för tex. löparrundor eller utekvällar.

Give me your ideas!