Nu rullar hjulen...

Allting kan verkligen ändras i ett ögonblick här. Man kan aldrig ta något för givet bara för att det har funkat förut och när man precis tror att man "fattat" något och kan slappna av - så slår något nytt till.

Jag får tyvärr lov att lämna landet ännu tidigare än jag hoppats på. Detta eftersom de har startat en polisutredning mot mig som säger att jag jobbar här. Allting började med en (trodde jag) rutinintervju på lokala polisstationen i Chargath för två veckor sedan och jag gick dit med chefen för organisationen och en annan snubbe. Intervjun var på bangla så jag försökte att knipa ihop för att inte säga något fel och lät de andra föra min talan.

Sen igår så gick jag till immigration här för att hämta ut mitt förlängda visum som jag har haft inne på ansökan sedan en månad ungefär. Allting såg jätte bra ut på morgonen men när jag kom tillbaka efter lunch fick jag onda ögat av alla på kontoret. Jag skojjade lite och anade inga oråd förrens jag blev inkallad till högsta chefen för intervju (inte rutinsak). Att hennes första fråga var vilken typ av arbete jag gör för min NGO och varför jag ansökte om turistvisum gjorde mig dock ganska orolig.

Efter intervjun stod det klart att det inte blir något förlängt visum eftersom polisundersökningen sade att jag jobbar här. Så istället ska jag söka om ett "exit permit" så att jag hinner hämta mina saker i byn och säga hejdå till alla. Samt försöka få ett magiskt fort visum till Indien. Sen blir det ut ur landet så fort som möjligt. Vilket känns som ett så sjukt tråkigt slut på denna fantastiska resa.

Nu kan jag i dagsläget inte lämna landet och inte stanna heller. Så mysigt är det här. Och om jag får lämna landet så tror jag att jag flyger ut på självaste julafton. Antingen till Indien eller Nepal.
Guld!

All min kärlek!