Laxmi 63 år.

Laxmi har arbetat för TSDS handicraft i 37 år. Hon miste sin man i massakern 1971 och började jobba i textilfabrikens broderisektion kort där efter.

– ” Jag hade inget val än att börja arbeta på Svalorna, det fanns ingen som kunde försörja mig och min familj. Det kom en man till min by och han berättade om projektet så jag åkte till Thanapara och bad dem ge mig ett jobb”.

Laxmi började jobba i broderi-sektionen i två år. Sen bytte hon och jobbade i sy-sektionen i 30 år och nu arbetar hon med att kvalitets kontrollera plaggen innan de skickas iväg till export. Det är ett av de bästa jobben man kan ha här, lönen ligger på 3000 tk eller mer i månaden (cirka 300kr), vilket är mer än de flesta på TSDS. När jag frågar henne om vad som förändrats sedan hon började jobba för TSDS så svarar hon:

– ” Större delen av mitt liv har jag spenderat här. Allting har varigt möjligt på grund av mitt jobb här, mina döttrar är gifta och jag kan försörja mig och min familj. Jag har sett hur projektet har förändrats, Svalorna började med en hydda, nu är det ett stort komplex dit kvinnor fån andra byar kommer för att ta lån”.

Jag intervjuar Laxmi och tre andra kvinnor om empowerment. Vad betyder ordet för dem? De berättar om resor till huvudstaden Dhaka, om bråk med poliser, politiska kriser och om stunder då de känt att de har makt. Jag har hittills intervjuat 8 kvinnor i två grupp-intervjuer, mot slutet av varje intervju enas vi om samma sak; om en kvinna är utbildad så klarar hon alla utmaningar. Genom utbildning ska kvinnor erövra världen…