Reser upp till vänner och svalkande kyla...

I Dharamsala molar magen men vädret strålar. Böneflaggor svajar och de snötäckta bergstopparna gnistrar. Jag möter Gelek efter tre steg utanför bussen! Jag försökte lokalisera mig, organisera mina tankar, tittade mig omkring, var är det nu jag ska, vad konstigt att återvända, vad underbart att vara här, har jag alla mina saker med mig? Och så hör jag någon med bekant röst roppa allen, allen!

Det var så fint att träffa honom igen, denna numera mycket upptagna person som jag spenderade så mycket tid med förra gången när jag skrev fältarbete i Dharamsala. Han har blivit mer business, mindre blyg och skaffat kanadensisk flickvän. Hans engelska som vi kämpade med, har blivit så mycket bättre!

Andra dagen jag var här träffade jag också min vän Sonam, munkaspiranten som jag hade engelsk lektion med varje dag. Jag hade inte väntat mig att han skulle vara här eftersom han arbetade så hårt med att ta sig till Europa. Först fixa flykting-ID och sen pass. Så ännu ett kärt återseende! Nu, efter en vecka som jag varit här har vi hunnit ha fyra tok bra engelsk lektioner! Vi använder H.H. Dalai Lamas 10 mars tal om OS i Kina som han vill lära sig förstå på engelska. I det är så avancerade ord att jag finner det svårt att förklara med synonymer på engelska! Men det är fantastiskt roligt att se skillnaden mot för två och ett halvt år sedan!

Yes! Love!