Nepal is the shit!

Jag har ju planerat att vara sadar finkanslig pa den har bloggen och inte bullshitta, men Nepal ar verkligen the shit!!! Det ar soligt mitt i monsunen, blaa skoar, vita bergstoppar, frisk luft och fagelkvitter!
Imorron och tre dagar framover ska jag vandra, sitta pa stenar, dricka te, sola axlarna, och andas som om varje andetag ar mitt sista!
Sen nasta vecka blir det visumtjaffs igen i Kathmandu som galler som vanligt alltsa! Men forst tre dagars frihet!

Jag kommer aldrig hem igen! Nepal ar bara for bra!

All karlek!

//ellen

Villagelife

Japp, då var det vardag igen. Idag har jag känt mig lite småsjuk. Därav alla blogginlägg, suttit inomhus. Jag är lite spänd på hur det kommer vara när monsunen tar slut, slippa svetten, kunna ha jeans och kanske till och med kunna sova med ett lakan över sig. Konstiga grejjer man fantiserar om…

Igår började Ramadan, fastan för de flesta här på TSDS. Även barnen fastar lite, men bara några dagar. Jag blir så imponerad, tänker jämt på mat. Svensk mat. Bär, yougurt, färskpotatis, humus, sallad, avokado med örtsalt, pasta, knäckebröd. För att inte tala om godis. Jag valde iaf att inte fasta. Tänkte sympatifasta men kom på att det inte var en bra ide. Jag äter bakom gardinen istället.

Har blivit med kattunge också. Tack för att man bor i en by med kossor överallt för ungen har ingen mamma och har inte öppnat ögonen ännu. Så det blir ljummen komjölk med en spruta nertryckt i halsen, 5ml minst sju gånger om dygnet. Alla här tycker jag är knäpp.

Har fått en bonus med visumtjaffset nu också. Ska tydligen vara lättare att få visum till Bangladesh via Nepal. Så jag får åka dit och söka! Goaste bonusen någonsin. Åker den 10 september!

Nu är det kvällsmat som gäller och sen rapportskrivning (har slappat idag).

Massa kärlek!

//ellen

PS. Har tagit min första motorcykel lektion. Jag var en naturbegåvning.

Textilindustrin och vad, rapport?

Idag är textilarbetares minimumlön i Bangladesh satt till 25 USD per månad. Detta innebär 1743 taka eller 162 kronor. Denna siffra bestämdes 2006 och bestod då av hälften av den beräknade levnadslönen. Idag innebär det bara en tredjedel av levnadslönen. Detta beror delvis på inflation och, som jag tidigare skrivit att livsmedelspriserna skjutit i höjden under det senaste året och man beräknar att många familjer spenderar upp till 70% av sin månadslön på att bara köpa ris.

ITGLWF är en internationell sammanslutning av textil- och klädarbetarfackförbund från hela världen (The International Textile, Garment and Leather Workers’ Federation). De uppmanar internationella företag som producerar sina kläder i Bangladesh till att höja lönerna till minst 70 USD per månad (4882 taka eller 453 kronor). Detta skulle lyfta de 2,5 miljoner människor som arbetar med kläder och textil i Bangladesh ur absolut fattigdom.

Inte ens på Thanaparas textilfabrik som är IFAT-anslutna är arbetarna medlemmar i något fack. Och jag är inte helimponerad över lönenivåerna om jag säger så. De har diskussionsgrupper i stället säger cheferna, och så kan de besöka kontoret när de vill och säga vad de tycker. Det låter ju…eh…bra….

Men så var det den där om att allt tar tid att utvecklas. Rom byggdes ju inte på en dag. Och alla de människor som är anställda här har ett arbete där de inte tvingas arbeta 18 timmar om dagen, kan amma sina barn på dagiset 20 m bort och får gå på toa när de vill. Det kan låta litet men det är inte en självklarhet i textilindustrin. Som ni säkert redan vet. Här är det en bedrift att kvinnor har ett arbete utanför hemmet, bidrar till familjens ekonomi och får förhoppningsvis mer att säga till om, både i hemmet och i samhället.

Ska börja skriva min rapport nu. Den handlar inte helt oväntat om empowerment av kvinnor genom arbete på TSDS textilfabrik. Behövde nog värma upp lite. Det är ju så svårt att börja, varje gång. Pennan liksom fastnar.

Tack och hej, tartexpastej.

//ellen

Lärare Josefin på besök

Snuddade vid ämnet i tidigare inlägget men måste visa er denna bilden också, den gör mig så glad. Josefin i monsunregnet, på en sandfraktarbåt, med en shingara i handen, i Bangladesh.