Textilindustrin och vad, rapport?

Idag är textilarbetares minimumlön i Bangladesh satt till 25 USD per månad. Detta innebär 1743 taka eller 162 kronor. Denna siffra bestämdes 2006 och bestod då av hälften av den beräknade levnadslönen. Idag innebär det bara en tredjedel av levnadslönen. Detta beror delvis på inflation och, som jag tidigare skrivit att livsmedelspriserna skjutit i höjden under det senaste året och man beräknar att många familjer spenderar upp till 70% av sin månadslön på att bara köpa ris.

ITGLWF är en internationell sammanslutning av textil- och klädarbetarfackförbund från hela världen (The International Textile, Garment and Leather Workers’ Federation). De uppmanar internationella företag som producerar sina kläder i Bangladesh till att höja lönerna till minst 70 USD per månad (4882 taka eller 453 kronor). Detta skulle lyfta de 2,5 miljoner människor som arbetar med kläder och textil i Bangladesh ur absolut fattigdom.

Inte ens på Thanaparas textilfabrik som är IFAT-anslutna är arbetarna medlemmar i något fack. Och jag är inte helimponerad över lönenivåerna om jag säger så. De har diskussionsgrupper i stället säger cheferna, och så kan de besöka kontoret när de vill och säga vad de tycker. Det låter ju…eh…bra….

Men så var det den där om att allt tar tid att utvecklas. Rom byggdes ju inte på en dag. Och alla de människor som är anställda här har ett arbete där de inte tvingas arbeta 18 timmar om dagen, kan amma sina barn på dagiset 20 m bort och får gå på toa när de vill. Det kan låta litet men det är inte en självklarhet i textilindustrin. Som ni säkert redan vet. Här är det en bedrift att kvinnor har ett arbete utanför hemmet, bidrar till familjens ekonomi och får förhoppningsvis mer att säga till om, både i hemmet och i samhället.

Ska börja skriva min rapport nu. Den handlar inte helt oväntat om empowerment av kvinnor genom arbete på TSDS textilfabrik. Behövde nog värma upp lite. Det är ju så svårt att börja, varje gång. Pennan liksom fastnar.

Tack och hej, tartexpastej.

//ellen