Hej
nu ar jag i Dhaka, huvudstaden med minst 12 miljoner invanare och 800 000 rikshaws(cykeltaxis - kolla in bilden nedan).
allt har gatt at helvete och byggts upp igen. inte dhaka da utan min smatt naiva vision om att fa sex manaders visum. jag fick 25 dagar!
det spelade ingen roll att jag kunde saga att jag gillade bangladesh valdigt mycket pa bangla. de var sten harda! sa om mindre an en manad maste jag lamna landet.
jag har tjutit, varit javligt forbannad och otroligt trott - och ensam. jag fattar inte bangla! plus att det sporegnar hela tiden! sa ni kanske kan forestalla er scenariot...bajs helt enkelt.
men nu tror jag att det kanns lugnt igen.
nar det var som varst, samlade jag mina energier och begav mig till Svalornas kontor. de var sa snalla, jag fick importerat kaffe, sockerkaka och lugn och ro undan regnet. fick prata svenska och ha fikapaus. sen var det bara att inse faktum. jag kommer att behova aka till indien flera ganger. men det far det vara vart. vet inte hur ordspraket lyder men det man maste kampa hart for, brukar oftast visa sig vara det basta!
nu har jag hangt med svalornas bangladeshiska anstallda Hassan och kollat in dhaka fran en annan vinkel i tva dagar och det har visat sig att staden inte ar sa dum anda! imorgon ska jag tillbaka ut pa landet till thanapara och det ska bli galet skont!
Peace, love and fruitjuice!
ellen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Härligt att läsa din blog! Jag ser till att hålla mig uppdaterad via den mellan gångerna vi hörs. Jag längtar tillbaka till Dhaka och Bangladesh när jag läser, samtidigt som frustrationen och ilskan rinner till så snart jag läser om ditt visum. Nåja, vi visste att det inte skulle bli lätt. Ha det gott, hälsa alla jag känner och massor med kramar!!
Åh min älskling! Jag vet att du fixar allt, saknar dig så sjukt mycket =) Hoppas vi ses snart! pussar o kramar
Post a Comment