Jag har flummat lite och känt mig lite riktningslös på sistone. Visumhistorien svepte bort mattan under fötterna på mig och jag behövde verkligen komma tillbaka till thanapara för att landa igen. Nu har jag haft två jättebra dagar av engagemang och arbetsvilja. Och jag känner att mina fötter börjar rota sig och skapa vardag här.
För att dela med mig av den vardagen kan jag visa några bilder på mitt rum under dagar som vi har ström och stunder då den saknas. Det är som ni ser ganska stillsamt här, jag blir mer och mer bekväm, behöver inte ens ha schal (utom imorgon för då kommer en massa Imamer hit) och i förrgår hade vi en jordbävning som mätte 5.1 på Richter skalan som jag inte ens märkte (så bekväm är jag!).
Tyvärr har jag fått en snabb släng av vilja röra på mig så när Mr Tadjul erbjöd sig att ta med mig på karate träning imorgon vid 5 på morgonen så tackade jag glatt ja (något jag tok-ångrar nu eftersom jag måste gå upp vid 04.30 men vi får se). Ska prova några dagar i alla fall.
Varje dag käkar jag rooti(platt vete bröd) till frulle med potatis och banan, till lunch ris och dhal(linsröra) och till kvällsmat pannkaka med banan. Och där emellan minst tre mangos. Så gött är det. Längtar lite efter pasta och svenska grönsaker men det försöker jag förtränga.
Mina älskade och hatade (eftersom de är så svåra) bangla lektioner börjar igen imorgon och sen ska jag försöka plocka in lite fältbesök på microkreditgrupper denna vecka och så arbetet i kläd affären så klart. Där har ni min vecka!
BIG LOVE!
tills nästa gång//ellen
No comments:
Post a Comment